fredag, januari 14, 2011

Det finns stunder som innehåller något stort.
Det handlar inte om att dröja vid sådant som har varit.
Det handlar om att förstå.
Det handlar om att andas.
Ut.

En storasyster sover ensam.

En storasyster gråter inte.

Självklart minns jag inte något.

Men.
Jag andas ut.

6 kommentarer:

  1. Så hemskt. Bara så hemskt. En tvåårig flicka med öppen blick är ett mirakel att vårda.

    SvaraRadera
  2. En del minnen behöver man inte komma ihåg-de sitter för evigt inristade i ens existens och formar ens tillblivelse. Jag har ett pärlband.

    SvaraRadera
  3. Men minnena sitter i kroppen...
    Det är inte alltid vi behöver minnas för att minnas...

    SvaraRadera
  4. tigerlilja: Ja hemskt. men också så bra. Att veta nu. Att få sig själv förklarad. Och även, skönt för den som äntligen fick berätta.

    L8: Så är det ju, inristade spår. När vi får veta förstår vi. Pärlband är ett vackert ord.

    Marie-Louise: Ja, mer och mer inser jag detta. Vad min kropp har burit på...

    SvaraRadera
  5. Nu vet jag inte vad du fått veta men däremot så känner jag förtvivlan, ilska och sorg. Och minns. Mitt. Som känns likt.
    Jag har nog däremot vetat hela tiden, åtminstone anat... Kram på dig.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.