tisdag, januari 25, 2011

Det finns de som ser händerna hos en människa.
Säger han som ibland är mycket klok.
Jag blir förvånad, har aldrig vetat att så är det för
honom. Ord och händer, är det inte två
skilda världar? Men han får ihop resonemanget vackert.
Vi sträcker fram. Tar emot. Så enkelt.

Själv ser jag annat.
Jag funderar. Vet att jag söker blickar.
De bakom ögonen.
Som det allra första.

Någon drunknar. Där och då.
Andra vänder sig om och flyr.
Och jag har ännu inte lärt mig blunda.

5 kommentarer:

  1. tack för kommentaren på min blogg....nu har jag hittat hit!

    SvaraRadera
  2. Men, vem vil visa vägen för den blinda?
    Sök och du ska finna...

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Den som söker ögonen letar ju rakt in efter själen. Och du skriver igen som du aldrig flyttat, vackert, rätt in.
    KRam

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte heller blunda och vill nog egentligen inte göra det heller. Men idag kan jag ta in och "bara vara" tillsammans med andra, utan att agera eller gå in djupare i en känsla...
    /Kram

    SvaraRadera
  5. du skriver så vackert. och tänkvärt. och igenkännande.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.