onsdag, januari 26, 2011

Det finns bara en riktig botten. Så självklart, jag vet.
Men, det finns dagar då alla lager av mörker
har geggat ihop sig till en mycket tjock sådan.
Hårdhudad, nej det har aldrig någon kunnat säga
om mig. Tjockbottnad och hudlös är en bättre
beskrivning.

Allt som vi inte styr över.
Tänk om det faktiskt räddade oss.
Från det som skulle blivit så mycket
värre.

Tröstar det?

4 kommentarer:

  1. ibland....ibland inte...
    just nu vandrar jag i mörkret...

    <3

    SvaraRadera
  2. Njaää, inte så värst, faktiskt. Fast det kan vara sant ändå. Och man kan se det sen. Långt senare, kanske.

    SvaraRadera
  3. Har sparkat på den i vissa avseenden hudlösa men tjocka bottnen som täcker sanningen så länge nu att jag börjar misströsta och tror att avskrapet är bottnen. Kanske lika bra.Kram/L8

    SvaraRadera
  4. Njaaa, själv anser jag att allt är dubbelbottnat. Beroende på vilket humör jag är på, så tolkar jag det mesta på olika sätt.
    Kan man säga att man vandrar på ett bottenlöst Träsk eller på ett gungfly? Livet består av tillfälligheter eller brist på desamma ibland....
    ...eller????
    Och hårdhudad är jag absolut inte, snarare slapphudad!

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.