tisdag, januari 18, 2011

Frågan
vill vandra vidare.
Till dig som läser här,
till dig som skriver.

Vad driver dig i
bloggandet?

16 kommentarer:

  1. Dansen genom livet och på tangenterna.
    I bland stapplande.
    I bland som den vackraste brudvals.

    SvaraRadera
  2. Förr var det lusten att bli lagt märke till, att finnas till... det finns ett talessätt som säger något typ att den som skrivit en bok lever för evigt! Tror jag tog det till mig och översatt det till musiken och skivorna.

    Nu är det mer komplicerat. Skrivandet är lika nödvändigt som att andas, som att hjärtat slår, men utan att nödvändigtvis höras...

    kommer mer om detta på min blogg lite senare...

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Orden som bubblar ut likt kolsyran i en sockerdricka en sommardag./L8

    SvaraRadera
  4. Likt fighter så bloggar jag för att mina fingrar gillar tangentbordets vals. Ibland sjunger jag ljuva sånger, ibland borde jag nog sjunga i duschen... men jag måste skriva. Och jag gillar bloggformen: Som att skriva sina små tankar i en bok och få kloka input på den på köpet

    SvaraRadera
  5. – Självrannsakan
    – Formuleringsglädje
    – Att vara odelat självisk

    SvaraRadera
  6. En sorts konkretion i formulerandet. Och feedback. Men främst att sortera tankarna. Håller också med dig i ditt svar till Pennelina, den oväntade vändningen tankarna kan ta är stimulerande.

    SvaraRadera
  7. amatören: Bra. Bra. Bra. (Sätter jag utropstecken efter varje "bra" anser du antagligen att jag överdriver;))

    tigerlilja: Konkretionen som blir till en sortering... hos mig iaf. Det är faktiskt så att tankarna ibland tar oväntade vändningar mitt i ett inlägg också. Jag hade inte tänkt på detta (var "långrandigare", syftade på hur bloggen utvecklas).

    SvaraRadera
  8. Du hittade ju mitt svar fast jag glömde skriva här, vimsig som vanligt :-)
    Det där med vändningen mitt i... Ja, så kan det vara ibland. Eller så blir det ett annat inlägg spunnet av de tankarna. Jag måste börja skriva ner för att komma ihåg att skriva senare, är alldeles för mycket som förträngs och glöms bort nuförtiden. Eller så är det meningen att det inte ska bli nåt av det.

    SvaraRadera
  9. Lite svårt att ge ett entydigt svar. Måste rannsaka mig själv. Jag skriver för att visa att det finns någon med mina tankar och åsikter, och att denne någon är jag. Dessutom skriver jag för att ge någon/något mitt moraliska stöd för något jag tycker är viktigt.

    Det är väl också en sund självisk känsla av att ha åstadkommit något, att kanske påverkat och gjort en liten skillnad till det bättre för någon. Att känna gemenskap och förklara det man kan förklara.

    Att sätta ord på sina tankar,att dela med sig...

    SvaraRadera
  10. Jo min blogg är ett verktyg till att få skriva ge ord, till andra, men mina ord till skillnad från dina mycket raka, där är vi väldigt olika. och det är väl att inte alla bloggar är lika, Det är ju det som är så spännande med en blogg, att få kika in i vardagsrummet, hälsa på, vill jag hälsa, gör jag det, vill jag inte, är jag som en liten fluga på väggen som tittar in en stund utan att märkas, det är detta som är glädjen för mig i att blogga

    SvaraRadera
  11. oh så svår fråga.
    Ett behov av att få uttrycka mej kanske.
    Att bli sedd.
    utan att stå nödvändigtvis i rampljuset.
    Att kunna skriva om sitt liv
    utan att det kanske blir lika svart och gnälligt
    som i verkligheten
    Att kunna vinkla lite
    som jag vill
    som jag inte kan i verkligheten heller.
    Att få bevis på att jag existerar
    för mej själv?
    på nåt sätt.
    Och att avdramatisera hela livs-grejjen lite.
    När jag skriver,
    är det ändå ganska vardagligt och bloggen är som tusen andra bloggar.
    jag är helt enkelt inte ensam.
    det finns alltid folk som har det
    både värre och bättre...
    vardags-filten
    skyddar mej från att drunkna i någon form av egoism-sjö
    tror jag.
    det är därför jag bloggar.
    och
    för att träffa såna som dej, om än bara i det skrivna ordet:)
    så klart!

    SvaraRadera
  12. åh det var svårt..var tvungen att sätta mig ner o fundera innan jag skrev här...
    jag tycker om det skrivna ordet, har alltid gjort, alltid skrivit dagbok så det här är nästan samma sak. det händer inte världsomvälvande saker i mitt liv men ändå mår jag bra av att skriva...kan ibland, ganska ofta, känna iver när jag kommer på att JAA DET ska jag skriva om på bloggen. Man blir hjärtligt glad/lycklig när det kommer in kommentarer på det man skrivit. Känns som det finns helt underbara vänner "där ute" som läser och följer mitt liv, och jag älskar att läsa deras bloggar....ja lite så är det nog detta med bloggande

    SvaraRadera
  13. ...för att känna mig Mindre Ensam.
    Bara så.
    Och i Ditt känner jag någon sorts Tillhörighet.

    En Tacksamhetens kram, till Dig, du Vackra

    SvaraRadera
  14. Ettie: Jag hittade ;) Tänkte aldrig egentligen att någon skulle svara här utan att man kunde fiura i sin egen blogg som du gjorde, men det var rart att så många gjorde det här.

    conny: Du har ett bra namn på din blogg. Tankar. Det säger mycket, redan namnet ;)

    mimmione: Själv tycker jag inte om att vara en anonym fluga på väggen hos andra. Jag brukar antingen sätta upp mig som synlig följare eller säga hej om jag är en regelbunden läsare. :)

    gladmymlan: Ja, det där att avdramatisera, så klokt. Hur tufft det än är ibland när man skriver så känns det ju bättre efteråt när man har vågat dela... Och tänk denna närhet man känner med de goa bloggvännerna :) Kram!

    Bittan: Detta att tycka om det skrivna ordet förbinder oss alla. Sedan kan vi välja att synas så mycket eller lite som vi vill :) Vännerna man får, det är fantastiskt!

    Junip: Ja. Man hittar tillhörigheten där i Ensamheten. När man är lyckligt lottad. <3

    SvaraRadera
  15. Så enkelt och samtidigt så svårt. Kunde svarat att jag skriver för att jag måste och så är det ju också men det där måste är ingen som sagt åt mig, det är något som ryms inuti och jag skriver mig ut och ibland in men mest skriver jag för livet, det omöjliga, det längtande, det saknade och det brinnande som vilar ännu ett tag. Jo, jag skriver för att jag måste.../Fideli

    SvaraRadera
  16. fideli: Ja. Sådan längtan förstår jag, då måste man skriva. Måste.
    Fortsätt <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.