söndag, januari 23, 2011

Och visst vill jag att du ser hela mig,
ser helheten.
Men då måste jag dels själv förstå
och sedan ändå utelämna allt som nuddar
vid de finaste, de som inte ber om att bli synliga.
Det är så svårt.

Vi har det bra.
Åh, det är så viktigt att du förstår.
Vårt är inte olyckligt. Inte ledsamt så.
Tvärtom.
Ett underverk har hittat brudklänning.
Ett underverk har tagit examen.
Alla har samlats. Igen.

Hektisk vecka.
Ny kollega.

Och jag försvann.
En bit av mig.
En bit.
Ändå finns jag kvar.

3 kommentarer:

  1. Sötaste-vi nöjer oss med de bitar vi får och njuter av din fantastiska ordbehandling.
    Försvinn inte mer!

    SvaraRadera
  2. Det allra viktigaste är vad du lämnar här.
    Vad du väljer att dela.
    Du har fina läsare här bakom Regnnatt.
    Slå inte knut på dig själv att vi måste förstå allt.
    Jag läser ändå som du vet.

    Varmaste kramen.

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Men man behöver inte alltid veta för att förstå...

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.