söndag, februari 13, 2011

Isen ligger ännu tjock på slottssjön.
En ensam vandrares silhuett syns svagt
och jag funderar på att följa, ut i intet.
Vi vänder istället och går upp i skogen, mot den
svarta, bottenlösa. En efter en kastar jag stenarna.
Låter dem bilda det mönster som när våren kommer
ska få sjunka.
Djupt.

2 kommentarer:

  1. Så vacker bild - att kasta stenar som får sjunka. Jag hade kastat ett hjärta.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.