tisdag, februari 15, 2011

Jag skulle vilja veta hur man gör,
för att passa in så där ömt så att
inga skarvar syns.
Så där mjukt så att inga fladdrande
tankar kan välta.
Jag är alltid för ung eller för gammal
för fin eller ofin, för klok eller för dum.

Och jag berättar så många, många hemligheter
som du inte hör.

9 kommentarer:

  1. Ja, din känsla av inre exil känner jag igen mig i, att aldrig passa in så där helt och fullt i en gruppgemenskap. Det finns ofta en friktion mellan jaget och världen. Vissa stunder kan det kännas tungt, i bästa fall kan det skapa en energi som får oss att röra oss framåt. Så tänker iallafall jag.

    SvaraRadera
  2. ojojoj...säg till mig när Du hittar svaret.Hade jag vetat då skulle jag inte vara VILSEN...
    KRAM <3

    SvaraRadera
  3. Antar att det är en retorisk fråga... om inte har jag ett svar...

    Man finner friden inom sig själv, då har man inte längre något behov av att passa in...

    Tycker det låter som du funnit en gyllene medelväg, men bara du vet om du är nöjd med den eller om du önskar att ta ut svängarna mer ;-)

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Suck-har stått vid sidan om i många år,kanske alltid. Undrar ofta om den är självvald. Exilen.
    Men för mg är det ju normaltillståndet. Kikar på världen lite snett från sidan. Vill och vill inte tillhöra.

    SvaraRadera
  5. Jag börjar undra om inte jag är en sån som ska skava omkring. Att det är först när jag skavt till mig en form given efter min plats, som jag kan fungera ...?

    Kankse.. Tänker jag,

    SvaraRadera
  6. JCMAS' kommentar tycker jag är jättebra! Det ligger ett självaccept i den som är riktigt, riktigt bra :-)

    SvaraRadera
  7. Oj. Jahaaa.. Det kanske det gör, ja :)

    Tack, Osloskånskan!

    SvaraRadera
  8. Fast jag tror inte jag vill passa in. Den släta ytan är inte min. Lite skev och tillbucklad.

    SvaraRadera
  9. ..och jag har så mycket som jag tycker är fel med omvärlden,
    så jag vill inte passa in.

    bara nån gång ibland,
    när anden är svag.

    annars är jag nöjd att inte vara "sån som jag inte vill vara":)

    hellre är jag då ensam och hur missförstådd som helst,
    än att passar in i en ibland helt omöjlig omänsklig värld.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.