onsdag, april 27, 2011

Om du inte skriver, så tänker du kanske inte.
Faktiskt är det där jag har varit - i vakuumlandet.
Inte fånga tankarna, inte minnas formuleringarna,
inte skriva ner och absolut inte dela med er.
Jag försökte verkligen, blev delvis hjälpt.
Av påsken, av segt internet och av en uppkoppling som skulle delas
med många. Ja, plus att det såklart finns saker att hitta på
i London. Alltid. Bäst är söndagsmarknaderna med favoritkaffe
och vintage. Det blev både blommor i mängd och ännu en silverring
(numera fortsätter vi konversationen ungefär där vi avbröt den sist när
vi stannar hos vissa försäljare - sådana leende igenkända stammisar är vi).
Plus en fantastisk secondhand klänning i en välgörenhetsaffär.
Ytligt? Ja faktiskt, men solen sken och jag försöker ju vara normal.

Som sagt jag ville låta bli att tänka. Karusellen är evig.
Jag är den jag är, har gjort mina val, måste sluta tro att
livet inte blev som det skulle.

Det blev inte som det skulle!
Allting rasade. Jag ville inte det!!!
Men.
Det blev. Kanske blev det bättre.
Jag vill inte tänka.

Någonstans djupt under alla mina ord finns det en riktning,
vi låter den strömma där i tysthet, ingen behöver följa med så djupt.
Det är här och nu som räknas.

Och ni läser. Tack för kommentarer, innerligt tack.
Ska jag försöka bli mer vardaglig nu? Trots att jag skriver?
Vet inte.
Jag har saknat er. Mycket!

5 kommentarer:

  1. skriv, för din skull, för vår skull, skriv! och vem ska definiera vardaglig om inte vi själva?

    SvaraRadera
  2. Gläder mig med dig över klänning och silverring!
    Ytan finns och behövs. Djupet under finns också.
    Ord är viktiga - tack för dina!

    SvaraRadera
  3. Bara var den du är...
    Känns bra att du är här igen.

    SvaraRadera
  4. Jag har saknat dina ord. Vardagliga eller ej. Fina ord berör, och ord är tankar så sluta inte. Håll riktnin

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.