måndag, maj 09, 2011

Det blir inte gjort så mycket. Jag vilar mig på nya platser bara.
På stentrappen, i soffan, i ett annat rum.
Äter en smörgås med ägg och kaviar och en med färskost.
Dricker cappuccino.
Lyssnar till göken, fortfarande mer öster
än söder.

Har läst bloggar, känner mig låg, försöker sudda ut vibbar
som nog bara är fantasier. Alla lever vi i vårt.
Funderar på för vem jag skriver när orden nu aldrig någonsin
kommer att läsas av upprinnelsen och vet innerst inne svaret.
Jag letar efter dig. Du som förstår. Du som vill mina ord.
I letandet blir jag sårbar.
Går vilse ibland.

Som en främmande fågel, som "hon med stövlarna på i fel kök",
så känns det idag. (För er som minns.)
Som om mitt skrivande vore ett svek eftersom jag inte talar om vem jag är.
Världen är för stor vissa dagar trots att jag sitter mycket stilla.
Här.

2 kommentarer:

  1. klart det inte är ett svek bara för att du är anonym. Tvärtom tror jag att man på sätt och vis släpper närmare....

    SvaraRadera
  2. Ett Brustet Halleluja - Vissa dagar snubblar jag till och känner mig "utanför" Och jag är alltid så snabb med att då tänka "du får vad du ger, det är ditt eget fel...".
    Jag vill ha anonymiteten eftersom jag inte vill att någon annan än jag själv lämnas ut vilket blir oundvikligt om jag är synlig. Det gäller både arbete och familj.
    Tack för din omtanke, jag behövde de orden just nu :)

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.