tisdag, maj 10, 2011

Det känns bättre idag igen.
Man får det man ger. Givetvis måste jag stå
utanför visst eftersom jag inte själv kastar mig in.
Jag tror att tunghäftan ska drabba mig bland främlingar.
Vilket händer. Ibland. Men inte alltid.
Jag vet aldrig när i förväg, det hänger på detaljer,
på blicken från en enda, fel fråga från någon.
Så sårbar är jag utan anledning. Dessutom tar jag ut det i förväg.
Dömer mig själv. Inväntar inte andra.
Ett släktdrag har blivit en ofrivillig ledstjärna.
Och än värre är kanske tomheten som drabbar, när jag finns
bland de jag känner. Då jag tror att jag försvinner,
utan något nytt och intressant att komma med.

Jag måste verka mycket märklig och udda när du läser detta.
Det är det som är att visa sig bräcklig.
Utsidan är inte sådan.
Inte hela insidan heller.
Sa jag att jag är melerad?

Så, nu går vi vidare. Jag berättar, du lyssnar.

Jag fastnar lätt framför datorn på
förmiddagarna om jag inte måste visa
mig på jobb vid en viss tid.
På många sätt har jag det fantastiskt
så som jag får styra och ställa. Tro mig
det är ingenting jag tar för givet,
jag insuper stilla alla dessa stunder.
Pengar är inte det största. Tiden här och nu är
mer dyrbar än att den kan köpas.
Att få finnas idag och titta ut över allt detta vackra.
Nu ska hunden och jag ut och vandra och okej då,
sedan ska jag jobba.
Jag ska.

6 kommentarer:

  1. Som så ofta läser jag utan att kunna andas. Hur kan du veta? Fast hund har jag inte.
    Att du sätter dessa ord så exakt, som spikar, rakt i själen. Märkligt det här.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Nä inte verkar du underlig-vackert mänsklig är du-även jag som kan pladdra hål i huvet på vem som helst kan tystna om blickar gör mig otrygg och ibland tystnar jag av trygghet-pladdret behövs bara när jag måste definiera mig. Tystnaden kan vara bara jag. Kram/L8

    SvaraRadera
  3. SÅKLART jag lyssnar...ALLTID <3 Kramen

    SvaraRadera
  4. Du finns. Det räcker för mig.

    /Marie

    SvaraRadera
  5. Pennelina - kram <3

    tigerlilja - Det är märkligt detta med igenkännande. Att det kan vara så starkt. Jag vet ju när jag läser hos dig...
    Kanske är det därför jag också har velat börja inifrån när jag berättar om mig, där finns en grund att stå på, trots det melerade skicket, som inte bara är köpt eller lånad. Och på sådan grund byggs vänskap. Kram <3

    L8 - ibland läser jag mig själv efteråt och tänker jag att jag snudd på tigger om bekräftelse... Det är inte meningen. Men, jag stärks mer än du kanske förstår av dina alltid så empatiska, medmänskliga, systerliga svar. Så vet du! Kram <3

    Bittan - och jag lyssnar på dig!! Kram <3

    Marie - tänk allt du har lyssnat på, allt du har gett, dessa tankar vi har delat. Du finns. Det är så stort för mig! Kram <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.