måndag, maj 02, 2011

Jag drömde att min gamla mamma påpekade hur 
stort och otäckt ett födelsemärke på min högra sida
hade vuxit sig, borde jag inte undersökas?
Och min tanke - alltid väntar jag för länge.
När jag vaknade vågade jag inte syna min bål.
Fortfarande skjuter jag upp,
en dag kan det vara för sent.
För allt möjligt.
Men det är ju inte så jag vill tänka.

Någon gång i tidigt skede av mitt bloggliv,
minns jag att jag värjde mig, inte ville 
skriva om det uppenbara. 
Snö när hela Sverige låg inbäddat, 
trötthet när klockan var långt över midnatt. 
Dumt egentligen, det är sådant som förbinder,
ger igenkänning, mer än allt det där andra jag
gnäller om.
Att e-deklarera är knappast unikt, det borde också räknas dit, 
fast jag kom på att det krävs bilagor och behövde därför
jaga banken sista dagen. Innan dess sovs det med en
klump i magen och märkliga drömmar här. Värt en notering?
Ja, om inte annat så för att visa att min struktur är krackelerad. 
Nu drar jag i alla fall en suck av lättnad.
Korrekt och inlämnad.

6 kommentarer:

  1. Ett år till nästa gång...

    SvaraRadera
  2. när orken inte finns där, blir det mesta jobbigt och värsta stora hindren. Därför måste man (du, jag och andra) våga vara egoister och ta hand om oss själva.
    Jag deklarerade nu vid 21tiden och då är jag ändå ekonom.... :P Chefen erbjöd mig att stå med på anståndlistan, men jag tyckte det var att ta i lite väl..... ;)

    SvaraRadera
  3. Krackelerad och lättnad. Kan höra ihop, inte bara med deklarationen.
    Befrielse önskar jag. Tänk om det fanns en annan anståndslista, inte bara för deklaration :).
    Och det finns det nog.

    SvaraRadera
  4. ...i ett tidigt skede av mitt (fortfarande rätt unga) blogg-liv,
    Bestämde jag mig för, ja faktiskt hela anledningen till, att jag startade bloggen..
    Att min blogg skulle kunna glädja någon, kanske hjälpa nån, kanske kunna skriva bra tips med mera..
    Det som jag absolut icke skulle skriva om,
    Det vardagliga "hej hej hallå dagboken.." var totalt förbjudet.
    Ont här eller herr Ågren där..nope!
    Inte i min blogg! Never!

    Sen nånstans glömde jag,
    Tyckte att vad jag käkat till middag är ett ämne så bra som något(?)
    Skriver det tre miljoner andra skriver,
    Och egentligen en blogg som lever sitt egna lilla liv.
    Märkligt!

    Ibland vill jag starta en ny anonym blogg,
    Där jag kan våga ta ut svängarna,
    Men misstänker starkt att den skulle handla om lika meningslösa ting
    Som den jag redan har:)!

    Tur det finns såna bloggar som din!
    Kram!!

    SvaraRadera
  5. Åh, vad jag tycker om gladmymlans kommentar!
    Du ser...
    Och aldrig, aldrig jag tycker att du gnäller!
    Med dina vackra oändligt vackra ord, går du rakt in...

    Så glad att du finns!


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Ler av ditt inlägg har suttit hela morgonen och avhållit mig från att skriva Faan det snöar-eftersom alla andra gör det, men det snöar ju likväl. Blir tröstad av gladmymlans inlägg och suckar belåtet md dig. Kram/L8

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.