onsdag, maj 25, 2011

Jag ser självförsvar och sorg,
längtan efter det som inte blev,
lysa igenom när jag lyssnar på
dukanalltduvill.

Jag orkar möjligtvis bara små steg,
men stegen är mina och
innerst inne är min själ nu lugnad
av att, istället för att egensinnigt fly,
göra så gott jag förmår för de
som kom i min väg.
De vars väg jag ställde mig på.
Vad är det jag förväntas kunna?
Välja mig själv?
Framför allt och alla?

Ja, jag gläntade på dörren och såg.
Men nu, just nu, står jag i kammaren,
här mellan kök och sovrum.
Och var sak har sin plats.
Var tid har sin.

7 kommentarer:

  1. längtan efter det som inte blev - jo tack
    i de flesta relationer är man två, två om lyckan, glädjen, bråken och ansvaret. Ser inte alla det, ja då spelar det ingen roll vad man vill. Men klart att det känns som att kompassen snurrar på hejvilt eftersom man ändå trodde..... trodde att man visste riktningen
    Allt har sin tid. Amen. Har du hört Carola sjunga den låten? Om inte sök reda på den, finns på spotify.

    Tack igen för att du delar. Jag älskar ditt sätt att sätta orden på plats. Du gör det så vackert.

    SvaraRadera
  2. Just där har jag landat -i att varandet ändå fortsätter när längtan svalnar.
    Livet är nu,här och absolut.
    Det enda självförverkligande som verkligen fungerar är att sakta sakta växa i sin egen kostym.
    Trött av tonen som ständigt ylar om jag,jag,jag.
    Jag växer långsamt i mitt eget hörn utan understöd och konstgjord andning.
    God Morgon. /L8

    SvaraRadera
  3. Man får lära sig att andas i stegen...
    Det går oftast bättre då.
    Om inte annat så slutar man bråka med sig själv.
    Det tar så på krafterna att ständigt kriga...
    Och det gör så oerhört ont.

    En dag i taget.

    Kram fina.


    /Marie

    SvaraRadera
  4. 'Stegen är mina' - jag upprepar. Och upprepar. Fast dom är mycket små just nu, fast någon annan vill skriva mina ord för mig.
    Aldrig.
    Jag står i min lilla kammare.

    SvaraRadera
  5. Ett Brustet Halleluja - Tack du rara! Jag lyssnar. Och läste <3

    L8 - Jag får istället säga godnatt och tröstades av dina ord. Helt tokigt tänker vi ju inte om vi är flera <3

    Marie - Jag går mycket långsamt numera, återkommer om det. Oftast står jag som sagt helt stilla. Kanske tär det mindre på krafterna. <3

    tigerlilja - Kammaren här och nu. Sedan nästa rum en annan dag, en annan tid.
    Och mest ikväll, mina tankar hos dig. Kram <3

    SvaraRadera
  6. När kommer lyckan för hundar som oss?

    SvaraRadera
  7. oroshjärta - Jag har just nu bestämt mig för att den kommer om jag går mycket långsamt. Mycket långsamt. Och om jag vågar tro att jag har en mycket lång väg kvar att gå. <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.