måndag, maj 23, 2011

Jag vet att jag blir stum emellanåt.

Funderingarna här,
försök att fästa känslor i ord,
fånga aningar som bildar ramar,
är bara en av verklighetens skärvor,
och innebär inte att allt nu är
söndertrasat.
Långt därifrån.

Inte heller mitt självförtroende.

Recept på lycka går bara inte att skriva ner.
Eller att ta emot.

Vi duger ändå.

6 kommentarer:

  1. Klart det inte går, då det vi definierar som lycka, glädje, harmoni etc är så olika för oss alla :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Nä inte skriva ner, det hinner man inte då det sekundsnabbt visslar förbi på näthinnan eller som en sång i radion...men man spanar hela tiden efter reprisen./L8

    SvaraRadera
  3. Och jag tänker på mantrat - 'och här går jag omkring och duger'. Nja.

    SvaraRadera
  4. nej inte finns det något universal recept på lycka. Tur är väl det, lite kul är det att jaga rätt på den. ;)

    SvaraRadera
  5. Ibland är man inte ens medveten om lyckan. Kanske inte förrän man blickar tillbaka, blir medveten om att den faktiskt fanns där då...

    SvaraRadera
  6. Pennelina - Så är det!

    L8 - Och jag funderar på om man minns tonerna fel ;)

    tigerlilja - JO!!! DU duger! Inget Nja. Vi duger alla, det är mantrat. <3

    Ett Brustet Halleluja - Jag tror liksom det är viktigt att komma ihåg. En del kan säkert ta emot råd från alla de som säger sig vara lyckliga, hos mig knyter det sig och jag blir misstänksam, därför ger jag inte heller råd och stoltserar inte med mitt. Utan det svarta hur kan någon trovärdigt uttala sig om det vita?
    Det är roligt att leta själv som du säger :)

    Anna - Visst har du rätt. Jag har märkligt nog ofta kunnat stanna upp och se mig själv "här och nu", det har varit fina bilder. Och i takt med att jag erövrat minnen som var svarta så får även de en ljusare ton. Men jag har erövrat på mitt vis, inte läst andras recept ;)

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.