onsdag, maj 04, 2011

Minusgrader för tredje natten, ändå,
växthuset håller värmen.

Bland det vackraste just nu, mitt i all grönskan,
är den svarta myllan i köksträdgården.
Så många löften om nytt.
Likt anteckningsboken med rena ark,
likt orden som ännu inte
har hittat hem.
Allt kan ske.

4 kommentarer:

  1. Du får mig att älska känslan av att ha en trädgård, förväntan, uppfyllelsen.
    Jag förtränger kraftigt kvickroten och sorkarna.

    SvaraRadera
  2. Ja jag som har litet tålamod med trädgårdsarbete älskar ändå jorden, dess doft å färg och de svaga viskande löftena nytt liv. Borde bara gräva å strunta i finliret./L8

    SvaraRadera
  3. vilken härlig förväntan din text andas

    SvaraRadera
  4. Men du... vi läser och kommenterar när vi känner för det. Det är tillräckligt bra:-)

    Den varmaste kramen i vårkylan från mig till dig och ett stort tack för den fina dikten och alla ord du skriver här och hos mig.

    Du gör skillnad.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.