onsdag, maj 11, 2011

Som en åskmättad högsommarvarm kväll
fast vi ännu inte nått mitten av maj.
Det är så jag ska minnas denna vår som inte
hann bli sin egen.
Jag klär mig i svepande flortunna
sommarklänningar om dagarna
och dricker vitt vin på terrassen
när natten smyger nära.
Herregud, de låter vansinnigt,
som en film med datumstämpel från
30-talet, men du får ha lite fantasi.
Dessutom är det sant.
Jag dricker vin en vanlig onsdagskväll.
Natten är varm,
inte ens klänningen är en lögn.

Sedan läser jag.

Varje ord kräver långsamhet.
Varje ord manar framåt.
Varje ord är en sanning.
Om mig, för mig, till mig.

Själssystern, min tvillingsjäl, skriver
långa brev på vanligt papper.
Jag tror på fullaste allvar att jag har
tappat mina ord, men jag slipper
vara ensam i min förtvivlan.
Hon ser, hon anar djupet
och
hon förstår orsaken.

Allting
har
ett
pris.
Lyckan har sitt.
Glömskan har sitt.
Det skrivna har sitt.

11 kommentarer:

  1. sista stycket satt som ett slag i magen...oj

    SvaraRadera
  2. Och jag läser din text högt för mig själv. Det är så fint skrivet...

    SvaraRadera
  3. Finaste vännen...vill bara säga att jag finns och läser. fast just nu så har jag tappat alla ord och all ork...Skickar mina finaste tankar och kramar....

    SvaraRadera
  4. Varje gång du skriver ett nytt stycke läser jag hungrigt. Det är enda möjliga ordet. Och nya tankar rör sig...inte så precisa, inte så välformulerade, men väckta av dig. Tack.

    SvaraRadera
  5. Så känslosamt och vackert du skriver! Lååångt ifrån mina sur, dystra och griniga "Svensson-Inlägg"! Men just nu skyller jag det mesta på Blogger...
    Tack för din kommmentar och att för att du inte är så lättskrämd. KRAM!

    SvaraRadera
  6. Ja man betalar ett pris eller låter bli-men då får man heller inget-eller?

    SvaraRadera
  7. Jag kan inte somna.
    Och ändå är jag så trött att jag inte riktigt hänger ihop.
    Näktergalen har kommit. Hur kan man bli så glad av alla dessa fåglar?
    Men det är ju inte hela sanningen. Korn av...

    Jag ville kommentera här hos dig tidigare, men Blogger ville inte riktigt.

    Du skriver om något jag själv skrev om för drygt ett år sedan. Vi har många likheter.
    Det är därför jag läser. Hos dig. Och med dig...

    Lång vecka, många beslut. Och ändå inte.

    Det skrivna, Regnnatt, det skrivna...
    Jag försöker verkligen skrapa bort citronskriften för att se. SE!
    Vad som finns under...

    Förlåt om jag yrar i natten, men det är ju här jag fastnar. Oftast.

    Kram fina, kram.


    /Marie

    SvaraRadera
  8. Glömde tillägga; jag är så glad att du har en tvillingsjäl. Någon som förstår och ser utan egentliga frågor.
    Så få förunnat.

    Ibland undrar jag om jag har någon sådan...

    Kram igen från den förvirrade i natten.


    /Marie

    SvaraRadera
  9. AHHHH idag gick det, försökte flera gånger i går men det funkade inte som du själv skrev i min blogg, ha en skön lördag, måste ändå säga att det jag läser hos dig så har du inte tappat dina ord, de flyter fram och läses av oss som vanligt kryptiskt men vackra ord,

    SvaraRadera
  10. Så märkligt att du skrev om att glömskan har sitt pris, just när så mycket raderades.
    Önskar mig mer glömska just nu. Mycket mer. Och priset har jag redan betalat. Dyrt.

    SvaraRadera
  11. Tisteln - <3 Det hjälper att skriva, men för att skriva riktigt bra måste det göra helvetiskt ont. Och man kan inte bära på smärta i all evighet...

    Marie - Jag tar så tacksamt emot dina ord, tänker att ja vi är nog lika. Kanske bär vi alla på denna likhet men få visar fram den, få skrapar...

    Tänk att han sjunger för dig! Jag sov i går natt (just därför att jag har insett att jag inte hänger ihop utan sömnen ;)), men just innan jag somnade låg jag stilla, lyssnade, väntade. Bäcken hörs så tydligt, vilken dag som kommer sången också.

    Tvillingsjälar, jo de finns. Vi har dem alla, vi är alla någons. Men länge, länge trodde jag att jag var en utstött udda. Skrivandet har gett mig mycket på så sätt.
    Hon finns, din tvillingsjäl, det är jag säker på.

    Kram vännen <3

    mimmione - Bloggersjukan verkar vara över för denna gång :) Tack för din snälla kommentar, skrivandet känns så segt just nu. Men mycket annat har varit bra. Nu regnar det och stearinljusen brinner :)

    tigerlilja - Ja, det var märkligt... Jag är ledsen över att vackra kommentarer jag hade fått verkar ha gått förlorade, men jag minns tankarna, innebörden vilket är viktigare än att andra får läsa tänker jag.

    Priset för glömska... det är en stor svart sten av tomhet, tung att bära. Men vi får inte välja själva tycks det. Vi styr inte. Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.