onsdag, juni 29, 2011

Det blir ett tal.
Kanske kvällens kortaste.
Noga räknat femtiofem ord.

Och nu ska jag bara öva mig, i tanken.
Hålla rösten i schack.
Inte darra.
Inte gråta.

Och inte ångra mig.

5 kommentarer:

  1. Samtidigt är det ljuvligt att höra att orden berör, även från den som skrivit dem.

    SvaraRadera
  2. Korta tal är bäst! Alltid! Och dina 55 ord blir en gåva från hjärtat...

    SvaraRadera
  3. anbylens . Jo, bara de hörs så ;)

    tigerlilja - Just så! <3

    SvaraRadera
  4. Ps. Och jepp jag redigerade detta inlägg. Min blogg, jag bestämmer ;)

    SvaraRadera
  5. Håller med Tigerlilja.
    Klart du bestämmer.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.