måndag, juli 11, 2011

Att skriva kan förlösa.
Eller förtydliga ensamhet.
Avstånd blir inte smalare för
att det stavas till ord.
Mellan mig och allt jag vill nå finns
oceanerna av tid,
vågor av samhörighet och
dyningar av vänskap
som inte hittar sin strand.

Jo, det finns ett bekräftelsebehov hos oss alla,
en önskan att komma rätt.
Se mig!
Så som bara du kan.
Berätta för mig att jag duger.

12 kommentarer:

  1. Finaste människan! <3 KRAM

    SvaraRadera
  2. Ord kan förlösa men tar dig sällan i hamn. Men att förlösa kan vara tillräckligt, och dina ord är vackra.

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig mycket i denna text. Kram&kärlek. Hoppas att lyckan kommer snart för hundar somm oss. L.O.V.E

    SvaraRadera
  4. Vilsen - Åh <3 Kram!

    Åsa - Eller en bit på väg...

    oroshjärta - Den kommer! Kram <3

    SvaraRadera
  5. Som vanligt träffar du rakt in...
    Jag ska berätta en annan gång.

    God natt i natten, natt.


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Ständigt denna längtan.
    En mycket stilla klapp på handen som skriver rakt in i hjärtat.

    SvaraRadera
  7. så sant
    vet så väl vad du menar

    SvaraRadera
  8. åh vännen...
    du vet vad jag tycker om dej:-)!

    intressant iaktagelse:
    så länge jag kämpat på, gjort saker jag egentligen inte velat,
    gått på en väg som jag vet inte slutar på den plats jag önskat
    men gått däråt ändå..
    så får jag sällskap på vägen. Ågren vandrar smyger bredvid,
    och tankar om hur det kunnat vara.

    nu har jag bestämt mej för att gå på den väg som har en stor skylt framför sig;
    Denna väg slutar där dina drömmar finns.

    och nu när jag går,
    går jag med lätta steg,
    ja nästan studsar fram,
    för jag vet att jag kommer fram till nåt som är jag,
    och min själ vet,
    och allt jag hör är hans lilla förnöjsamma nynnande
    jag hör inte herr Ågrens tunga släpiga steg
    Och mina tankar väger inte lika mycket
    Bara för att jag följer mitt hjärta och själ.
    så otroligt enkelt
    Men samtidigt så svårt
    jag är lycklig över att jag fick insikt
    Att det aldrig blir vidare bra
    Om man inte följer sitt hjärta och lyssnar när det pratar.
    Stor kram vännen!

    SvaraRadera
  9. tigerlilja - Den får liksom plats, finns samtidigt som lyckan och tacksamheten. Du förstår. Tack!

    Ett Brustet Halleluja - <3

    gladmymlan - Du är på rätt väg. Äntligen <3 Det är så skönt att läsa dina senaste inlägg, du har kämpat så för att nå dit där du är nu <3 Tack för att du delar. Jag vet att du har haft det tufft, att det inte är över än. Men du kan! Du kommer att hitta rätt :)

    Detta med insikt in i sig själv är så svårt. Vad vill jag egentligen? Hur ser jag sanningen som är min, bara min? Ska man leta efter det rent själviska? Jag är lugnt och djupt lycklig långa stunder, ser min del i skapelsen som är. Men oron fladdrar till, som en sparv intrasslad i ekens grenverk och ingen rycker ut och böjer fritt, håller stilla.

    Här finns inte någon som klampar med tunga steg, nej jag är lugnare idag, jag bara hör något svagt, en aning, en föraning, en bortglömd dröm som inte riktigt släpper taget. Och jag tror det är jag som nynnar. Jag måste få finnas kvar, hela jag. Vill inte amputera bort den biten av mitt sinne, där finns trots allt mina ord.

    Du har så rätt, det blir aldrig vidare bra om man inte följer sitt hjärta och lyssnar när det pratar. Men mitt hjärta sjunger i stämmor och jag försöker fortfarande hitta melodin.

    Stor kram och tack för en underbar kommentar, du ger så mycket av dig själv här.

    SvaraRadera
  10. "mitt hjärta sjunger i stämmor och jag försöker fortfarande hittar melodin". Precis så är det! Jag vill så mycket, men måste hitta det som stämmer.
    Får jag låna och skriva på blogg och fb?
    Kram finaste du
    Du skriver så vackert.
    <3

    SvaraRadera
  11. Ett Brustet Halleluja - Det känns gott när någon förstår, kan ta till sig ord som kommit... Om mina beskriver ditt så Ja, visst ska du använda dem. Och en dag kommer du att höra din melodi. Det är jag säker på.

    Varm kram <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.