torsdag, juli 14, 2011

Det regnar. Ihållande. Ljuvligt.
Jag bestämmer mig för att städa och
mellan turerna till hästhagen, fårhagen,
hästhagen igen (M är på gränsen till fång,
jag är djurskötare en vecka och rutar därmed
in mina dagar), så plockar jag undan.
Så mycket mer blir det inte, djupdykningen
i garderober, skåp, källargömmor uteblir.
Med nyplockade blommor på borden och
avtorkade ytor blir huset luftigt ändå.
Feng shui på mitt vis.

Mest städar jag i datorn.
Sådant syns inte, det känns.
Etiketter och flikar rensas på innehåll.
Bloggar jag inte längre är nyfiken på,
vars ägare aldrig hälsar på här, får
försvinna ut i cyberspace jämte de
bokmärkta som inte längre är i bruk.

Ett ögonblick håller jag fingret på
knappen som skulle släcka mitt eget
för gott. Ett svagt ögonblick.
Stjärnor på blogghimlen är kortlivade,
livet på jorden hinner ikapp.
Det finns mycket jag vill dela,
jag vet inte riktigt hur.
Eller med vem.

9 kommentarer:

  1. Ja, det var det då :-) Ibland vill man kunna välja...

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. "Only shooting stars break the mold",.Berätta om det som du vill ha sagt men aldrig om det du tänker på, berätta om din verklighet men aldrig om dina drömmar,.och fråga inte varför, du om någon vet exakt vad jag menar,jag är ju vem.

    SvaraRadera
  3. Det är något fint vi har fått här i livet, att vi kan välja. Jag tänker på det så gott som varje dag.

    Det är viktigt att man inte glömmer. Att välja aktivt.

    SvaraRadera
  4. Hjärtat nästan stannade där - tack för att du hejdade dig...

    SvaraRadera
  5. Åja, städa datorn på allt vad det innebär skulle jag också behöva!

    Nu blev jag minsann inspirerad till det, tack! ;-)

    SvaraRadera
  6. Det där känner jag igen. Jag städade igår, gick igenom den gamla datorn som bara samlar damm, men rymmer år av bilder, texter och annat. Det var mycket som föll, men också en hel del som återupptäcktes.

    Hoppas du fortsätter lysa på blogghimlen. Dina ord är oerhört fina, även om jag kommenterar dem för sällan ...

    SvaraRadera
  7. Ja. Orden är nästan FÖR fina för mig ibland. Och så många som kommenterar, så jag känner mig överflödig. Jag kramas och ibland stångas med orden här i tysthet allt som oftast...

    SvaraRadera
  8. Glad att du inte tryckte på knappen.
    Det hade känts alldeles förfärligt tomt.

    /Marie

    SvaraRadera
  9. Pennelina - :) Nu förstod jag och ler åt hur jag kan misstolka (tack för förklaringen). Ja, man vill kunna välja! Kram och många tankar <3

    Brandon Lee - "So what's wrong with taking the back streets?" :)

    Nej, jag ska inte fråga, man gör ett val när man skriver, man lämnar ord och hoppas innerligt att de tas om hand...

    JCMAS - Ja vi får välja och det är så värdefullt :)

    Men raraste, säg inte att orden är för fina här. Jag som så ofta är tyst för att jag tror att jag inte kan, inte har något klokt att tillföra, jag som tänker att ni alla känner varandra överallt och att jag är den udda, jag vill minst av allt väcka sådana tankar hos andra. Det gör mig generad. Tänk vilka idiotiska hinder vi bygger. Helt i onödan <3

    tigerlilja - Men man tvivlar väl ibland, både på sina ord och på forumet? Så är det. Samtidigt är jag oerhört tacksam. För vänner, hur icke irl de än må vara. Kram <3

    puffan - Det känns så skönt, rent, luftigt och ingen saknar jag. Nu ska jag begränsa mig, kanske bli bättre på att kommentera lite hos er som betyder något <3

    Anjo - Ja, det är mycket som faller, sedan precis som du säger, en del som återupptäcks, t.o.m. överlever.

    Bloggen? Jo jag fortsätter vara ärlig här ett tag till, lämna ifrån mig det jag inte till vardags lastar mottagare irl med. Tack för dina ord <3

    Marie - Åh, skrivandet är ett behov man antagligen inte riktigt styr över... men kanske den dagen när vi släcker och det känns tomt då är det dags att mötas på annat sätt :)

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.