söndag, juli 17, 2011

Jag lever lite på ytan.
Inget nytt i det för någon som har
kunnat simma så länge hon minns.
Inte tyckt om att, alltid frusit,
men varit duktig på.

Jag flyter och tänker att så här gör
kanske många.
Jag flyter och är vad jag en gång
definierade som lycklig.

5 kommentarer:

  1. Inte är det så illa att simma. Du kan.
    Ibland får man hugga tag i bryggan en liten stund.
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Jag simmar.
    Ovanför… under… andas jag… det gör jag.
    Ibland utan syre.

    Vad är lycka, säg mig.
    Ständig lycka, jag hör. På annat håll.
    Jag påstår att det är lögn. Är jag patetisk då?

    Lyckan per definition. Ett rus. Här och nu.
    Så ser jag det. Här. Tillstånd.
    Vem har lyckan i sin hand?

    Vad vet jag. Ingenting. Egentligen.
    Och ändå… Ganska mycket.

    Jag vill ro utan åror.
    Jag vill bo i min famn.
    Lyckan finns där jag vill greppa.
    I min egen famn.

    Jag ber en bön för mig.
    Jag ber en bön för dig.
    Jag ber en bön för oss alla.

    Kommer lyckan då?


    /Marie

    SvaraRadera
  3. Ibland behöver det kanske inte vara svårare än så...

    SvaraRadera
  4. tigerlilja - Vissa dagar är det självklart. Lugna armtag, starka benspark. Det är då jag plötsligt tänker alldeles för mycket. På det märkliga i att det fungerar med så enkla rörelser... får man flyta per automatik, krävs inte medvetenhet och ett mål? Åh detta enkla i att bara vara...
    Stor kram och mina tankar hos dig nu!


    Marie - Tack! Som att få en present. En dikt av dig <3

    Och tack! För att du skriver lite av det jag så länge har haft på tungan... Ständig lycka andas osanning och osanning gör mig osäker för jag känner av sådan direkt, tappar balansen och riktningen. Vi kan kanske sitta på en filt under grenverket, se de andra dansa falsk glädjeschottis, dricka vin och vara patetiska tillsammans du och jag, berätta för varandra om grå kantiga dagar utan att skämmas och utan att mana varandra till tron att de dagarna är slutet?

    Jag vill ha allt! Jag vill ha allt! Och samtidigt faktiskt inte, för jag väljer bort så mycket sådant som andra sätter först. Född i fel tidsålder vill jag ropa ut. Jag är det, född i fel tidsålder och dessutom nöjd med så lite bara det lilla kunde inbegripa allt.

    "Jag ber en bön för mig.
    Jag ber en bön för dig.
    Jag ber en bön för oss alla."

    Jo, jag tror lyckan kommer. Tack finaste

    glimraskimra - Det enkla i att bara vara... :) Jag tror att om vi bara alla kunde berätta mer öppet om tvivel (på oss själva, på omvärlden) så skulle det bli mindre skamfullt, vi skulle se att livet går i vågor. Det är en sak att vi vet för att vi läser etc, en helt annan sak att vi ser det hos de vi omges av, hör det från dem själva. Hur ska vi kunna hjälpa varandra, trösta, om vi aldrig säger "jag vet för jag har känt likadant"? Att bara torka tårar på någon annans kind hjälper helt enkelt kortsiktigt, men för att vara delaktig i läkningsprocessen krävs mer tror jag.

    Men jo, visst ibland kan det räcka att bara flyta lite på ytan.

    SvaraRadera
  5. Får jag vara med på filten även om jag surar? Jag känner redan nu att jag skulle bli glad av att sitta där även om jag är sur.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.