måndag, juli 25, 2011

När katastrofen kommer mycket nära,
drabbar många samtidigt, ser vi varandra i ögonen,
de rödkantade, sorgblanka.
Tröstas en aning av spegelbilden.

Jag vill förlåta både andra och mig själv,
förstå hur olika vi hanterar världen, gråten.
Och livet.
Han spelar.
Hon bakar, du skriver.
Du tänker att du inte har ord trots att du just använt dem.

Vi skar oss på samma skärva.
Nu blöder vi.
Gemensamt.

6 kommentarer:

  1. Tack för vackra meningsfulla ord.

    SvaraRadera
  2. Tack för att DU finns till med dina vackra ord!

    SvaraRadera
  3. Har saknat dig väldigt mycket. Kram.

    SvaraRadera
  4. Du berör som alltid
    Ger ord åt tankar
    Rum för eftertanke

    Jag vaknade så lycklig
    Föll
    Så ofattbart
    All denna ondska

    SvaraRadera
  5. Tack snälla för fina lästips i förhållande till katastrofen här i Norge.

    SvaraRadera
  6. Vi blöder. Och du ger mycket i retur.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.