fredag, augusti 19, 2011

Då för många år sedan gick det
en buss längst landsvägen.
I morgonmörker satt man omsluten av trötthet
och pratade, lärde känna.
Pendlarkompisen sa, att han sedan barnsben,
hade velat bo i den lilla räckan av hus
där jag pekade ut vårt.
Något år senare när grannarna,
(de som tagit hand om oss som om vi vore
yngsta barnen i deras stora familj) skulle flytta,
frågade den gamle mannen mig
"vem tycker du ska få bo här nu då?"

Så jag blev "mäklare" i en snabb affär.
På andra sidan om vårt gick det
ett par år senare till på liknande sätt.
Någon som länge hade sneglat, önskat,
fick sitt. Kom hem.

Jo, tänker jag på det ibland.
Att här där jag hamnade av en slump,
är någons dröm.
Och jag önskar att jag kunde minnas
så mycket mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.