måndag, augusti 22, 2011

Idag var åter en början.
Höstens skolstarter bär med sig ständig förväntan,
löften vill anas i vinden.
Jag kör älskade yngste och flickvän till skolan
efter en långsam frukost.
De är båda förkylda, han har magrat tre kilo,
är smal som en sticka.
Att möta Keb tär på krafterna,
all lycka har ett pris.

Jag har tappat något i mig själv tror jag.
Men hur ska jag kunna förklara, förstå?
Det är augusti, denna självklart vackra månad
som för mig alltid är en väntan på den som följer.
Det är augusti, jag är tom, all lycka har ett pris.
Om jag ska ge dig något måste det
vara mer än tunna ord.

Idag började jag jobba igen.
Idag började jag jobba.
Idag.

6 kommentarer:

  1. dina ord andas skörhet
    jag törs knappt andas alls
    "hur ska jag kunna förklara, förstå?"
    jag lyssnar
    försöker förstå
    finns här
    <3

    SvaraRadera
  2. Inte bara lycka har ett pris. Väg vad du har råd med, så att du inte tappar något mera och kan ta tillbaka det som är ditt.

    Och dina ord är aldrig tunna....

    SvaraRadera
  3. Du skriver alldeles fantastiskt vackert och dina ord tar sig hela vägen in. "Om jag ska ge dig något måste det vara mer än tunna ord.", där slutade jag och andas för en stund. <3

    SvaraRadera
  4. dina ord är lika vackra som gryning och skymning tillsammans <3

    SvaraRadera
  5. Det var länge sedan jag lämnade ord här. Det var länge sedan jag läste dina. Men någonting har fortfarande inte ändrats: det är fortfarande lika sorgligt vackert sådär så att det gör ont inuti.
    Bra.

    SvaraRadera
  6. saknar dina vackra spröda ord.
    Behöver du flythjälp?

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.