torsdag, augusti 04, 2011

Glädjen i ditt liv.
Den du ständigt vill berätta om
som om du anar att den,
trots att du inte erkänner det,
är skör, så flyktig att den behöver förankras.
Jo, den är fin, stärker.
Kanske.
Om vi kan spegla oss.

Men, ditt tröstar inte mig
och när du inte gråter,
behöver du inte mina fingrar
mot din kind.
Det finns så mycket jag inte förstår.

Jag skriver.
Då, när vi inte själva kan hålla balansen
behöver jag dina ord.

3 kommentarer:

  1. jag behöver dig även när jag inte gråter
    Jag behöver din hand mot min kind
    för att påminnas om att jag förtjänar det fina
    för att våga
    för att inte krisa
    det är inte alltid lätt att hålla balansen själv
    även när livet är bra
    Eller så är det min tur
    att hålla min hand mot din kind
    å torka dina tårar

    SvaraRadera
  2. Jag förstår absolut.
    Vi har många lika funderingar. Jag undrar oxå vad som är äkta och inte. Blivit sviken av den jag trodde var min allra närmaste vän. Vad har sagt å inte sagts till andra av det jag trodde jag sa i förtroende......
    Livet.....
    vi balanserar varandra - alltid, eller hur? <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.