fredag, september 02, 2011

Efter mörka nätter följer ljusa dagar.

Vidunderliga timmar fyllda av tacksamhet.
Glöm aldrig din ursprungliga glädje ropar september.
Glöm aldrig mig och livet jag gav!

Långa steg med hunden tidigt när luften ännu är kylig.
Jag andas det där solskenet,
det som föder spontana leenden främlingar emellan.
Jag går med lätta steg genom min gamla stad,
kramar dottern, fikar med mamma,
köper fredagsbröd och blåbärsbuskar,
kör hem och hänger tvätt under gröna björkar.
Hela tiden ser jag dig.
Varje minut.
Idag den 2 september.

2 kommentarer:

  1. Med ett visst vemod och kanske temod då jag sitter och dricker - just det - te lämnar jag din blogg för denna gång.

    Jag vet också någon som ser hela tiden.
    Men därifrån till något annat är så långt.

    Varm kram finaste du.

    SvaraRadera
  2. Underbara dagar. Vackra ord. Livet.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.