onsdag, september 28, 2011

Jag har fått en award. Rosenawarden.
Härligt, som den kom från marmoria,
fint sällskap - Putti Kraftlös och Chranna!
Jag fortsätter brottas med mitt skrivande,
med orden som borde finnas, användas,
med signaturen, med ärligheten och äktheten.
Jag brottas och jo, jag jublar.
Så är det.
marmorias formulering vill jag stoltsera med:
 " Slutligen, för att de sista ska bli de första, Y, 
för hennes idoga sökande efter autenticitet."  


Två frågor

1. Varför bloggar du?

Jag vaknade på nätterna, då när det regnade som mest,
med för många ord.
Skrev och skrev om, visste inte var alla lappar fanns,
mindes inte var jag hade lagt min bok.
Och såg mig själv med nygamla ögon.
Tänkte detta är sådan jag var då,
vem är jag nu?
Hur kan du någonsin hitta mig?
Där, den hösten föddes en blogg, nej två parallella.
men ord i samma dator, min överblick över mig,
mitt rop.
Och sedan, respons från främlingar,
långsamt framvuxen vänskap.
Skrivarlust.

2. Vilka bloggar följer du?

De som berör,
de där orden får sitt unika liv,
de där man inte suddar för att vara till lags.
De där vi lär känna varandra.
Ni vet att jag läser.

Skickas vidare till:

Anna! Lika avsomnad som jag i Skrivpuff just nu,
men jag hoppas du ser min kommentar.
Dina texter är för mig det vackra djupet.
Skriv igen!
Tigerlilja! För att du ger mig en sann glimt av din
verklighet. Många läser ditt, fler borde.
Marie! Dina fotografier och ord är gåtor,
jag går vilse, kanske för att jag vill.
Kalle Byx! Omöjligt att inte ge dig denna.

Och så, lite privat vid sidan av, själssystern min,
för mitt är alltid ditt.
För orden och tankarna.

Visa fram när och om det känns rätt.

Nu klicka på marmoria,
förundras och köp hennes bok,
klicka på Putti Kraftlös,
klicka på Anna,
klicka på Tigerlilja,
klicka på Marie,
klicka på Kalle Byx.

Läs!

Och jag är ledig idag.
Körde musikersonen till skolan,
köpte bröd på stenugnsbageriet,
pratade bort en stund,
tänkte att tidiga mornar skulle jag kunna
vara lycklig i innerstan bland gatstenar,
surr och sömniga leenden.
For hem och bryggde en kanna kaffe.
Ikväll har yngste konsert,
jag kommer att vara en aning nervös.
Ingenting konstigt med det.

Var sak har sin tid.

4 kommentarer:

  1. Saknar ord för att beskriva hur hedrad jag känner mig. Tack Y, du som omvandlar alla ord till poesi.

    SvaraRadera
  2. Saknar, saknar, saknar dig och dina vackra ord. Är så glad att jag hittat dig igen.
    Kramar i massor

    SvaraRadera
  3. De som berör,
    där orden får sitt unika liv,
    där man inte suddar för att vara till lags.
    De där vi lär känna varandra.
    Ni vet att jag läser

    Jag nickar och håller med. Du gick rakt in under min hud.
    Vi känner varandra fast ändå inte.
    Blir alltid glad av dina kloka kommentarer.
    hos dig törs jag inte alltid kommenterar. Du skriver så vackert och naket att jag inte alltid finner ord. Men jag läser, det gör jag.

    SvaraRadera
  4. Klart du får kalla mig K eller EB ;)
    denna värme ja, trodde aldrig....
    Vi läser, det gör vi.
    Alltid <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.