söndag, september 18, 2011

Ord i natten,
toner från ett tak.
Jag vet att världen är befolkad av många som säger sig förstå.
Men när jag ser mig om kan jag inte likna någon.

a day is a day is a day

6 kommentarer:

  1. Både - och, vännen. Tänker jag. Likna, inte likna. Där i natten.

    SvaraRadera
  2. En dag, är en dag...
    Av en annan...

    Tonerna från ett tak.
    Känner igen det...

    Natten som kommer med en annan budbärare
    än från dagen... Jag tycker om det.

    Varje individ är vår "egen" - vem vill likna någon annan? Inte jag.
    Igenkännande, visst... men där går en gräns...

    Förstår du?


    /Marie

    SvaraRadera
  3. lika vackert å skört som alltid.
    Du påminner mig om nu och här
    Tack <3

    SvaraRadera
  4. "Det finns ingen som du"

    Kan man tänka sig en vackrare komplimang?

    Nja, om man bortser från farsans bedrövade kommentar från min ungdom; "Jag har då fan aldrig stött på någonting som liknar dig, arma pojkslyngel!"

    En komplimang? Knappast, men jag blev stolt ändå (högmod, frigörelse och frustande pubertet är starka saker, vet du).

    Nå, unik eller ej, världen skulle allt må gott av några fler Alfahannar och Regnnattisar...en tillvaro fylld med djupsinnigheter hand i hand med fånerier är väl inte det sämsta...

    Du får själv räkna ut vem av oss som står för vad :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Tror du jag kan vara djup? Nåväl, jag befinner mig ofta på djupt vatten det ska gudarna veta, haha!

    Jag gör ett nytt återbesök i bloggvärlden nu (låt se hur länge det håller i sig denna gång). Du finner mig här:
    http://alfahannen.blogspot.com/

    SvaraRadera
  6. ingen är som jag och kankse är det tur, alla är vi olika och ibland även så lika, svårt det där, men gemensamt är att vi alla är människor

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.