torsdag, oktober 13, 2011

Då när vattnet är iskallt inomhus samtidigt
som första frosten stjäl både julstjärnorna och amaryllisen du
glömde lyfta upp ur rabatten, när tröttheten får dig att undra
vem hon den bleka mörkögda i spegeln är, just då måste du
komma ihåg att andas med hjärtat. Bara med hjärtat.
Andas stilla.

Och jag gör precis så. Minns allt jag en gång ville.
Minns hur jag läste Moa Martinsson, minns hur jag bestämde
mig för att orka det jag sagt ja till, minns hur jag skrattade högt.

Sedan ringer jag rätt samtal och efter två besök
är vattnet faktiskt varmt, internet fungerar, elen finns
och om allt fortfarande är så här i morgon bitti så
ska jag skruva upp shunten och låta hela huset långsamt värmas.
Vi har det så bra vi som kan få trasigt lagat, vi som kan bära
in torr ved, vi som kan klä oss i dubbla tröjor, vi som inte
ligger sömnlösa av oro över världsliga förnödenheter.
Du ser, jag tar ju inte något för givet.

Men,  jag vill ha egentid, tanketid,
tid att hitta ord.
Nu.

3 kommentarer:

  1. Jag läser dina ord och tänker att livet ändå inte är riktigt rättvist. Tanketiden skulle jag vilja dela med mig av, har ett så rikt överflöd att jag måste meditera bort överskottet.

    Håller tummarna för din värme idag, och lite nät också!

    SvaraRadera
  2. ... och det känns som om just "tanketiden" är den ständige följeslagaren hos fröken...

    Tycker det inte är någon brist på vackert formulerade funderingar här inne...

    Allt gott!

    SvaraRadera
  3. "... andas med hjärtat. Bara med hjärtat.
    Andas stilla."

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.