onsdag, oktober 19, 2011

Gårdagen var äntligen höstregn, oktoberdis, soppväder.
Vardagsro, sprakande eld och tystnad, vi har det nog bra.

Varför fick jag tårar i ögonen när du frågade vad jag ville,
vad jag drömmer om?
Det är inte så att jag inte tänker mig en
dag i morgon, nej verkligen inte.
Men jag ser just ingenting.
Så märkligt är det.

Idag är det blåst och solsken. Idag är idag.
I en artikelserie i tidningen läser jag om trafikoffer.

Att finnas i nuet, detta så många säger är ett mål,
går inte hand i hand med att se sin framtid,
jag önskar du förstod mig här.
En sak i taget tack, att tänka så väsensskilt
skapar annars vissa stunder kaos i min värld.
Igen.

Dessutom, du vet att jag är rädd för ouppfyllda drömmar.
Jag minns inte varför.

Livet måste lära sig att längta mycket långsamt.
Tills dess jag hittar orden som inte blir så fel.

6 kommentarer:

  1. Duktiga fina du!

    Önskar jag kunde sätta ord på mina tankar och känslor lika bra som du kan...

    Varm kram!

    SvaraRadera
  2. jag slutade drömma
    när framtiden inte kändes ljus
    när jag kände mig instängd
    slutade framtidstron att finnas

    nu vågar jag så sakta drömma igen
    bytet av arbetsplats innebär
    att jag törs plocka fram drömmen
    om att bli auktoriserad
    privat
    ja
    där tar det lite mer tid
    men det som sker 120101
    är nog lite av en dröm som blir sann

    nu säger jag absolut inte att det är så
    för dig
    absolut inte
    men som vanligt slår du an en ton
    i mitt hjärta
    som känns ut i hela kroppen
    du väcker minnen
    tankar
    hur lyckas du nå mitt innre så lätt?
    <3

    SvaraRadera
  3. Igår passerade och idag kom. Jag kan inte se min morgondag. Kanske är det lika svårt för dig. Det inte ögonen ser finns inte...

    Man önskade annat, man trodde så för länge sedan. Nuet har blivit min bästa vän, och jag försöker att inte sörja.

    SvaraRadera
  4. Det är bland det svåraste som finns. Detta nu. Dessa drömmar. Som funnits och som ibland kikar fram mellan vardagens vedermödor. Vill man egentligen förverkliga dem? Eller ens inviga någon annan? Vågar man det?

    SvaraRadera
  5. Det gör ont. Drömmar? En annan gång. Någon annanstans. Ett annat liv. Inte mitt.
    Men allt gott till dig, i dag och i morgon och alla dina dagar.

    SvaraRadera
  6. Vackert så det förslår.
    Tack för tipset om att bli volontär, och jag skulle jättegärna göra det om inte livet och arbetet med mitt eget filmmanus och Ronnie Lundins manus tog all tid.
    Men jag bokmärker sidan och följer den med stort intresse.
    Ha det gott

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.