fredag, oktober 07, 2011

Ska jag berätta i detalj om hur glad jag blev?
Blir uppringd (mannen) strax efter 13 - "congratulations",
"eh?" svarar jag. "To the nobelprize!". Det tar mig högst
en nanosekund att skrattande ropa Tranströmer och tokhoppa på stället.
Där tittar första kollegan fram bakom en dörr och ser frågande ut.
Jag springer in i nästa hus (vi finns i två små och
ett mycket stort) och ropar "han fick det!"
Samtidigt råkar jag halka på mina regnvåta sulor och gör
en glidentré. Låt oss beskriva minspelen som chockade.
"Oj jag trodde du trillade" säger en av kollegorna när jag
förklarat i lugnare tempo varför jag jublar.
Att kasta sig på golvet för Tranströmer anses med andra ord
helt normalt.

Och nej jag jobbar inte inom bokbranchen.
Och ja jag har ett blåmärke på vänster knä.

3 kommentarer:

  1. Man kan knappast annat än mysle inför den glädje som händelsen har inneburit...

    Känns bra att prosatrenden fått ett avbrott... omväxling förnöjer ju... :-)

    Allt gott!!

    SvaraRadera
  2. Kan riktigt se din glidning framför mig.
    Så kul att få bli så tokglad.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.