fredag, oktober 14, 2011

Varm dusch.
Jag kör musikern till skolan.
Det är en av alla dessa världensvackrastemorgon-
bilturerna, flygplanen har ritat streck i flera lager på
en djupblå himmel, vi lyssnar på bok och det är
fredag. Parkerar vid Stenugnsbageriet, köper
fikonvalnöts-bröd och en brioche.
Kör hem via Willys, funderar på köpstopp.
Allt detta vi har, så lite vi egentligen behöver.
att ständigt brottas med sitt samvete.
Göra avkall på ett så fort jag unnar mig ett annat.
Som om man kunde köpslå om livet.

Cappucino, mörkt bröd med smör, trötthet.
Lyx, så fort jag läser mina ord inser jag det.
Nu ska jag vila, mycket har blivit för intensiv,
jag bromsar inte i tid.
Min tunna, svarta halskrage stöttar under höstsjalen.
En signal att inte tycka synd om, bara låta mig få
gå i egen takt.

Världens vackraste förmiddagssol.
Ikväll ska vi bära in krukorna med myrten,
rosmarin och lager, den stora olivbusken och
ännu fler myrten. In i vårt hus.

4 kommentarer:

  1. De vackraste orden om den vackraste morgonen. Att du njuter vet jag.

    SvaraRadera
  2. Det händer ibland att man känner den stora stora samhörigheten. Liv där koordinaterna delas och kurvorna bryts. Undrar om vi är nära varandra...

    SvaraRadera
  3. Sakta mak rör sej livet framåt, små små steg, små mirakel, stunder av lycka, trådar, vävda i allra tunnaste sköraste tråd som får allt att glittra bara jag tittar ordentligt.

    SvaraRadera
  4. Bilderna som du ritar så exakt. Krukorna du bär, nyss bar du ut dom. Skönheten i kretsloppet. Tack för att du delar med dig!
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.