onsdag, november 16, 2011

Det var vackert i morse. Frost.
Den vidunderliga sorten, den som gör dig lycklig
trots att den är skör.
Du vet den är början på mörka månader. Du önskar dig kyla.
Jag vill ha vargavinter igen,
jag vill ha snö och is,
jag vill ha is och snö.
Sådan är längtan,
alldeles oresonligt ber den om faror, lovar ingenting, lugnar inte någon.
Och inte vill du bli påmind om vad som är klokt eller troligt,
du förs framåt i tanken av krafter du inte styr över.
Skyndar på dina drömmar.
Så enkelt är det med längtan.
Så svårt.
Vita stråk över svarta fält, bländande morgonsol och så
dimman, tunna lagerpålager av tyllunderkjolar
svävandes stilla strax över jord.
Ser du också sådant, tänker jag ibland.
Eller är din värld mer koncis?

1 kommentar:

Tack du som vill lämna spår.