fredag, november 04, 2011

Ett plug-in program vill inte längre. Som följd tar
de flesta sidor, inklusive mina egna, lång tid att öppna alternativt
förblir stängda. Jag försöker räkna ut vad som felar,
svär mycket tyst åt datorn, vet inte om jag orkar reda ut något.
Kanske har jag blivit för beroende av att skriva ord här,
sådant straffar sig alltid i min värld.

I min värld. Den jag allt som oftast gör för stor och
komplicerad genom mitt ständiga lyssnande både inåt
och utåt. Trådarna vävs inte ihop. Livet spretar, röster
ekar, i centrum står jag och är stum.
Hur blev jag transparent?
Hur kan jag visa fram något när jag så ofta får för
mig att jag faktiskt inte är den jag borde vara?

Det är så vackert utanför mitt fönster idag. Hösten som
väntar på sin vinter. Mild mjukhet.
Jag vill vara lycklig, åh tro mig, jag vill verkligen det.
Jag vill att mitt ska bära, men om jag hör mig själv tystnar jag.
Så har det varit så länge jag kan minnas.
Min röst är ännu inte jaget.
I detta ännu ligger allt mitt hopp.
I detta ännu.

1 kommentar:

  1. Kramar om och skickar en vääääldigt försenad födelsedagshälsning. Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.