måndag, november 21, 2011

Ibland räcker det att tänka tanken att du verkligen
får vila, för att orken och lusten ska finnas där.
Plötsligt är huset städat, de fönster som vill
tindra lite extra är putsade och jag sitter redan i
soffan igen med min filt. Imorgon får jag betala
för energin, det är så det är, det är sådan jag är.
Huset är så tyst och stilla, ljusen brinner, mörkret
kapslar in oss.

Sedan får jag ett sms.
Och fanns trolldom på magiskt vis så skulle jag inte
önska något för egen räkning, inte just nu. Jag får
inte ihop mönstret, förstår inte hur, varför de som
fått förmågan att känna stort och våga bära sitt hjärta
synligt ska belönas med sorg efter sorg.
Vackraste vännen faller och jag
gråter med henne.

3 kommentarer:

  1. Vissa ord är så svåra att ta in, men vill inte förstå vill inte tolka in det värsta. Önskar att du i ditt starka uttryck kan ge till din vän.

    Kram och tack än en gång, för "växelbruket".

    SvaraRadera
  2. Mönstret man inte får ihop. Man får ju inte det. Rättvisa borde finnas och den borde se ut som jag ville. Fast andra gånger är jag tacksam att den ser annorlunda ut.
    Jag skulle önska att ingen någonsin behövde bära förtvivlan.
    Men att någon i sorg har en vän, nog är det tröst. Att torka tårar.
    Kram

    SvaraRadera
  3. att ha vänner som gråter med en betyder mer än fina ord.
    Jag hade en vän som hade ständig telefonjour när det var som värst, min flytväst på så många sätt.
    Att veta att man när som kan skicka ett mess utan att behöva förklara varje gång...
    vänskap är vackert!

    sen är det klart att man helst skulle önska att ens vänner slapp tuffa tider.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.