lördag, november 26, 2011

Jag drömmer.
En flyktig scen, den tunnaste skärva av nattens sömn
och där finns självklarhetens trygghet. Omsluter mig.
Världsbilden rasar. Igen.
Jag blir aldrig hel.

5 kommentarer:

  1. Eller också ser din helhet annorlunda ut än du tror och ville...
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ville så gärna veta mer om din världsbild, min rasade/rämnade/sprack hårt. Jag stod kvar, står där fortfarande och murar upp igen. Av tillit, självkänsla och acceptans. (Alltid denna acceptans, måste ha den lika mycket som jag avskyr den.)

    Kram och styrka, jag delar av den lilla jag äger.

    SvaraRadera
  3. "jag blir aldrig hel"
    *gråter*
    finner inte ord.... men jag tassar runt
    Kramar i mängder <3

    SvaraRadera
  4. Det var tårar för det var så vackert. Det säger liksom allt.....
    Jag blir aldrig hel igen även om jag är och kommer att bli väldigt lycklig. Kram <3

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.