onsdag, november 30, 2011

Kör hem och tar 3 timmars långlunch uppkrupen
i soffan. Levande ljus, nybryggt kaffe och hundens
lugna andetag är onsdagslyx som jag har ständig
tillgång till.
Gråhet och vind som viner därute, vore det inte
för att termometern visar på 8 grader skulle
jag vilja svära på att här finns en doft av annalkande snö.
I mina ådror rinner blod både från absolut nordligaste
Norrland och från sydligaste Skåne. Jag skyller min
vilsenhet på detta ibland. På att jag är så kluven att
hjärtats trådar inte orkar hålla mig upprätt. På att jag inte
fick springa och leka på fjället. På att jag inte fick hjälp att
förklara min längtan till fria vidder.
Man ska inte förakta det där arvet som inte kan tas på,
det som finns som en andning i oss bara.
Man ska inte förakta.
Men man ska väl heller inte ständigt titta bakåt.
Här och nu, hej och hå.
Jag ska inte älta så förbaskat, ska inte.

1 kommentar:

  1. Jag tar till mig dina ord, ett och ett. Och blir i vinden knockad. För det är just så det är, minus snön. Jag famlade också efter något jag inte visste jag behövde. Det var yta, skogar, hav och fri horisont. Ingen, säger ingen, under alla dessa år hade trott att jag behövde just det.

    ..."jag ska inte älta så förbaskat, ska inte"...bolla dina tankar så fritt du kan! Orden vill jag alltid läsa.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.