måndag, november 14, 2011

Lyckliga val? Nej, livet bara händer.
Jag fantiserar om att det mesta
vill bli bra så småningom,
att marken inte rämnar
för misstagens skull,
att det som inte blev
var ett sätt att undvika
det som skulle ha gjort så mycket mer
ont.
Tyst säger jag detta till mig själv,
om och om igen. Min saga ska bli den
sannaste någonsin. Jag ska ha allt.

Och solen som bryter genom dimman är
mycket blek, åkern ligger svartplöjd,
själen behöver total tystnad. Idag.

Jag drömmer mardrömmar,
du bleknar. Det hänger inte ihop.
Inom mig vet jag att vi människor
aldrig borde ge upp.

2 kommentarer:

  1. Det finns ändå hopp i dina ord, ditt mantra om din saga...

    Den här dagen med svag sol, det var en sorts gåva tror jag.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas för dig, det gör jag. Det vore vackert. Men jag vet inte om det är så att vi aldrig bör ge upp. Jag vet faktiskt inte.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.