lördag, december 31, 2011

Frostnupna svarta fält.
Svag sol som långsamt verkar försvinna
under den tid jag skriver.
Det är vackert med gråhet.
Kanske är det för minnets skull som vi väljer
så olika detaljer när vi längtar, blir berörda
av sådant vi inte med ord kan beskriva för
varandra.
Så mycket, jag har upptäckt om mig själv
de senaste åren.
Som att jag älskar snö,
som att jag gråter i regn,
som att jag egentligen bär oss.

5 kommentarer:

  1. Gott Nytt År!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Så vackert du skriver...

    Gott Nytt År ♥

    SvaraRadera
  3. För din skull då - lite snö. Lite. Fast nu regnar det.
    Ett gott och rikt år önskar jag dig!

    SvaraRadera
  4. Så förförande vackert...
    Kram!

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.