måndag, december 05, 2011

I fredags fick jag plötslig energi.
Nej, inget att stoltsera med, snarare var det dumt.
Istället för stillsam vilodag i soffan,
min rätt, arbetade jag. Kollegan låter bli.
Men nu är allt förberett som man säger.
Är det maniskt detta att inte släppa
ifrån sig det ofullständiga?
Vägra andras ord i min mun?
Ärligheten som välter världen.

I bilen på väg hem, nyss, får jag blodtrycksfall.
Vägbanan försvinner under mig en kort sekund.
Det är fasansfullt.
Nu sitter jag här, skör, darrig, illamående,
två ljus brinner, som för att mana lugnet att slå läger.
Och i lördags lyckades jag tömma den vackra vita korgen i
datorrummet på div papper som jag trött har stoppat
undan de senaste sex månaderna. Allt i rätt pärm.
I morse ringde jag tre samtal, uppskjutna
onödigt länge. Så mycket som blev gjort.
Som om kroppen visste mer än själen.
Jorden snurrar fort.

3 kommentarer:

  1. Det är vackert med ärlighet.
    Och jag blir alldeles ängslig över din kamp med tingen. Försiktigt nu, rara du...

    SvaraRadera
  2. Försöka bryta, vrida ner volymen, ändra input...

    Jag fick en tydlig bild av ditt nu. Ge dig själv respiten, ta emot en smula av utrymme.

    Kram från en medsyster.

    SvaraRadera
  3. Ja, jorden snurrar fort. ibland så att man blir åksjuk. Du vet att du kan bromsa lite, visst? I det som är ditt, det kan få vara det parallella och det du får ha lägre tempo i.

    Visst vet du det?

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.