lördag, december 17, 2011

Jag klarar mig fint tro inte
något annat.
Jag klarar mig fint,
jag klarar mig fint,
jag klarar mig.
Men, allt i tystnad.
Censurerar mitt, vem skulle någonsin förstå.
Brobyggaren för samman,
mellanhanden blir överflödig.

Att se faror, att orka tänka det värsta,
att inte kunna vända mig bort.
Jag tecknar stumt min oro.
Rustar mig.

1 kommentar:

  1. Åh, käraste du. Farorna man ser är mig välbekanta. Andra faror kanske, men oro är oro.
    Frid önskar jag oss.
    Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.