fredag, december 09, 2011

Jag kunde ha gått en lång promenad.
Kunde ha svarat på mejl för att glädja någon,
kunde ha jobbat undan det där som ligger i väskan
på golvet bredvid mig.

Jag, den eviga optimisten, det trodde du inte men
så är det. Varför annars skulle jag fortsätta ge dig detta?
Vi tror på det goda, vi tror på att vi blir hela en dag.

Istället för sådant jag kunde ha gjort så dricker jag
för många koppar svart cafékaffe och anonymläser
bloggar, det är som att dra en suck av lättnad detta
att jämföra liv och skriv, inse att jag är jag.
Tiden som får gå åt till ingenting.
Och sedan några ord här, till dig för att du läser,
eller en dag kommer att läsa. Tacksamhet för att
delande gör mig hel och för att livet inte handlar om
mängd. Bara om innerlighet.

Bilen är strax färdig. Jag mår lite bättre idag.
Snart är det Lucia.


2 kommentarer:

  1. Delande gör mig hel - det tyckte jag mycket om.
    Att våga hoppas. Att ha hoppat i det kalla vattnet. Och inte hjälpte det idag. En annan dag.

    SvaraRadera
  2. Tack själv för att du delar med dig.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.