måndag, december 12, 2011

Du får en bild av mig.
Hur jag provar nya platser.
Just nu vita soffan i minsta rummet,
det med mormors vackert trådslitna
40-tals gardiner för fönstret.
Trots lusekoftan och raggsockor
är jag frusen,
vill ha den röda Klippan-filten
snodd kring benen.
Tysta stunder
stulna ur evigheten.
Ingen som ser.
Ingen som hör.

Ord som en gång ska hitta rätt.

7 kommentarer:

  1. Ännu en gång en bild som överensstämmer med mina tankar, dina tankar, mina ord, dina ord.

    Hur en människa kan vara så nära utan att känna mig?

    SvaraRadera
  2. Dina ord hittar alltid rätt hos mig.
    Så du vet...

    Det är så rörigt nu. Hos mig.

    Tycker om att vara hos dig.


    /Marie

    SvaraRadera
  3. En så vacker bild, vit soffa och varm röd filt. Det lite slitna och det mycket vackra.
    Vemod och stilla glädje utesluter inte alls varann.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Söderenbytjejen2011-12-13 11:54

    Jag är också här.
    Jag förundras, även här.
    Jag vill bara säga tack,
    lite konstigt men ändå.

    SvaraRadera
  5. Men tack snälla! Känner så sjukt mycket igen det citatet. Har läst det. Vem?
    Hjärnan spinner.
    Kram&kärlek.

    SvaraRadera
  6. Kanske kände sej kommentarsfunktionen på sej att det var en olämlig kommentar. Kanske vill den att kommentaren ska handla om inlägget. Men jag gör ett nytt försök. För jag blev så glad och varm av att läsa att Marie finns här. Och jag ville hålla med dej. Det vill bli bra. Sen ville jag skicka en kram till er båda. Så, nu ska vi se vad som händer. Får jag en chans till?

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.