tisdag, januari 17, 2012

(Jag tappar bort en del kommentarer
under tiden som jag bestämmer mig för
vilket alternativ som passar här när jag
kanske inte tycker om långa trådar.
Ett futtigt vardagsbekymmer, men nu
vet du.)

Det där med världens bästa liv, säg aldrig
så om ditt eget. Aldrig.
Jag som skulle ligga på soffan det mesta
av dagen eftersom både kropp och själ behöver det,
blir påmind om att jag har glömt att göra
En Mycket Viktig Sak på jobb.
Deadline klockan sex
Den senköpta julskinkan som jag i ett svagt
ögonblick stoppade in i ugnen är inte färdig
på ett par timmar än, stressknuten i magen
hårdnar och jag tänker orakt.
Detta att stå med fötterna i olika världar,
med tårna spretandes ut i ännu fler, inte hjälper det
när man har ett skruttigt balanssinne som jag.
Inte det minsta.
Jag prioriterar fel.

1 kommentar:

Tack du som vill lämna spår.