onsdag, januari 18, 2012

Min Långsamhet Igen. Dagarna börjar så bra,
jag kommer upp, hinner köra musikern till skolan,
unnar mig nybakat stenugnsbröd, sätter på kaffe.
Och blir sedan sittandes för länge.
I tankar som inte låter sig naglas fast med ord.

Hur hinner du? Tro mig jag skulle vilja veta.
Själv tar jag stöd längst husväggarna och rör mig långsamt.
Graciöst men i stum slowmotion. Jo, så känns det ofta,
även om jag vet att du tycker du ser motsatsen,
du får för dig att jag skrattande halvspringer och
samtidigt pratar med alla. En simpel illusion.

På något sätt har jag gått runt min cirkel igen. Är tillbaka
i att behöva den yttre ordningen för att undvika kaos.
Jag behöver något som håller ihop mig, att börja inifrån
går inte längre, någonstans viskar en röst
"du har rotat färdigt för denna gång, så är det"
Allt har ett pris, det minns du väl? Måste jag alltså nu
ge upp mitt filosoferande?
Ja antagligen.

Men ändå, hur hinner du? Hur hinner någon där ute?
Vara effektiv på jobb eller med studier,
vara förälder, vara kreativ på hemmaplan,
hålla kontakt med släkt och vänner, hålla liv i bloggvänskap?
Krokusarna som lyser upp köksbordet, veden som ska spraka
i brasan ikväll, myrtenkrukorna som måste vattnas,
middagen som behöver planeras, hunden som vill gå långt
och faktiskt, lite jobb, allt det där tar tid.
Och jag måste duscha.
Allt i halvfart.
Hur hinner du?

Hur?

4 kommentarer:

  1. Jag hinner inte. Jag bara gör. Och hoppas att rörelseenergin är tillräcklig för att få det hela att gå runt.

    SvaraRadera
  2. Tillhör inte dom som hinner. Allt det där som ska hinnas. Men jag kan bara hoppas att du tycket att du hinner filosofera. Då och då.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag hinner ta till mig dina tankar åtminstone. Det är jag glad för.

    SvaraRadera
  4. Jag hinner inte jag heller. Inte en tiondel ens.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.