måndag, januari 02, 2012

Ska vi lova något inför det nya?
Själv brukar jag önska. Klara nätter
kring otaliga Trettondagsaftnar (vi väljer inte
våra minnen) har jag sett stjärnfallen
och tyst gjort inre resor genom universum.
Varken liv eller sådana färder begränsas av
datum vi nämner på förhand, kanske är jag
fortfarande på väg mot målen.
Ingenting tar jag någonsin för givet.
Förhoppningar har vi alla, det är så självklart.
På att livet ska vara kärleksfyllt, ljust och varaktigt.

Just nu då? En del i mig vill skrota fb istället för att bli
uppretad på vuxna människor. Är det bara jag
som får lite ångest av att läsa om vänners middagar,
tack och kramar, eller mår lite illa av familjer som
sinsemellan gullar från varsitt soffhörn?
Det sorgliga i bekräftelsebehovet?
Eller ren dumhet?
Sonen och jag chattar privat.
Och jag har mycket att vara tacksam över.

6 kommentarer:

  1. brukar inte lova
    men i år lovade
    lovade Han
    att älska förbehållslöst
    att inte resa murar

    ibland blir jag Fb less
    men samtidigt är det trevligt oxå
    men jag vågar lägga ut att livet suger
    det är inte alla som vågar
    bara yta är aldrig bra
    FB, IRL elelr nånstans

    SvaraRadera
  2. Att äga sin egen status, inte låta sig förledas av lyckomyten. Då fungerar fb bra. Vi måste våga visa oss ärliga, annars kan det vara.

    Kram, och för övrigt är jag lycklig över att ha dig till bloggvän!

    SvaraRadera
  3. Min tidigare kommentar försvann, men om du fått den dubbelt kan du radera denna. Tack.

    Jag är en av de som skapar obalans. Jag skriver bara om lycka, hopp, framgång och kärlek. Jag hoppas att det kan inspirera och kanske tända ett ljus i mörkret. Så att den goda energin kan smitta av sej och växa.

    Jag blir så ledsen när jag ser någon på fb som mår dåligt eller är ledsen. Det känns så otillräckligt att bara skriva en uppmuntrande kommentar. Jag känner mej bara dålig som inte kan finnas där för alla.

    Jag kan också känna mej liten när jag läser om andras perfekta liv, men jag försöker vända den känslan till energi som kan göra mitt och andras liv lite bättre i stället.

    Mina egna besvikelser, mörka tankar och gnagande besvikelse delar jag på min anonyma blogg och till mina katter. :)

    SvaraRadera
  4. Det har hänt att jag fått en ny och annorlunda syn på människor jag känt länge just genom fb, men det är inte dom som har det ständiga behovet att visa upp det polerade. Men jag är lite tveksam,tycker formatet är obekvämt.
    Dina önskningar är vackra. Jag vet faktiskt inte om jag ens önskar så mycket längre, och inga löften. Inga fler.

    SvaraRadera
  5. Facebook är en förljugen värld, en saga. Alla tar ett glas vin och tydligen slår de ut resten av vinet i vasken. Solen går alltid ner på en rödsjungande himmel trots att den oftast är stengrå och människor sitter i solen på sin veranda trots att regnet slår ner som småsten utanför mitt egna fönster.

    Ser man det som en låtsasvärld så blir det rätt roande. Det är inget att ta på allvar.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.