söndag, februari 26, 2012

Den här staden är inte min livlina.
Kibbutzen var, du var, staden är
det inte.
Så hur ska jag förklara det,
tryggheten finns i det hemtama,
i det avskavda och i känslan som
uppstår när jag blir påmind om att
jag hanterar mig utan stora ord.
Även detta är mitt.

Söndagar, då köper jag blommor på marknaden
och dricker kaffe ur en pappersmugg.
Jag älskar att bli igenkänd och känna igen.
Jag längtar efter tystnaden, lugnet, de långa
hundpromenaderna när jag är här,
längtar efter pulsen, människorna och överflödet
när jag är där.
Min mur.
Jag behöver skydd mot stormar, måste ha fri sikt över vidderna.

5 kommentarer:

  1. Tycker om.

    "tryggheten finns... i känslan som uppstår när jag blir påmind om att jag hanterar mig utan stora ord"!

    SvaraRadera
  2. Gillar att få en bild av dig i ett vimmel av blommor och med en mugg i handen...

    SvaraRadera
  3. Söderenbytjejen2012-02-29 22:32

    Skydd för stormar och fri sikt...
    Livsviktigt!

    SvaraRadera
  4. Och jag funderar på om jag är precis tvärtom. Att jag älskar att gå omkring helt anonym utan att känna igen. Men den fria sikten känns som ett måste, jag trodde det handlade om frihet, men kanske handlar det om rädsla. Ska fundera på det.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.