söndag, maj 13, 2012

Sen söndagsmorgon med kylig luft och sol.
Jag sover länge, dricker kaffe länge,
Något är plötsligt lättare i mitt inre. Så många bitar i ett liv
påverkar oss, tynger ner eller lyfter upp, själv har jag
visserligen svårt för att lita till beröm men samtidigt
förstår jag numera varför (åh dessa långa regnnätter,
denna gråt, allt ledde framåt, ledde verkligen både inåt och framåt),
vilket blir detsamma som att närma sig den punkt där gammalt skräp
tillåts få förmultna till näringsrik mull.

Vid sidan av denna tysta vetskap kan jag alltså just nu titta framåt,
så som jag alltid tillåts göra i maj månad. I år är längtan,
kanske som en form av belöning, stark och ljus.
Allt kan bli bättre. Dåligt blev bra.
Åtta tuffa månader på jobb mynnar ut i något vackert,
något jag är och har rätt att vara stolt över.
Ingen tillåts heller längre ta mina ord -
stämman är klar när jag talar.

Nystarter, vi nämner alla dem ibland. Nu ska jag gå en
hundrunda, plantera om gurkplantor, hänga undan
vinterkläder och fundera på min dagbok.
Jag vill verkligen hålla kontakten med dig som läser,
som visar att du finns, men samtidigt krävs begränsad
tid vid datorn, jag måste hitta tillbaks till själens
ensamma dagliga skrivande.
Dagliga. Dagliga? Jo dagliga.

I vilken form vet jag inte riktigt.
Och min anonymitet både sveper in mig i trygghet
och snärjer mig.

5 kommentarer:

  1. Så fint du alltid skriver.

    SvaraRadera
  2. Det där skulle jag kunna ha skrivit.
    Men inte lika fint som du.
    Men kanske fint på mitt sätt;-)

    Jag har funderat på att lägga ner min blogg. Igen.
    Det tar tid. Och jag har svårt för lagom. Och jag vill skriva fritt från hjärtat.
    Det kan jag inte nu.
    Och låsa bloggen? Ja. Kanske.
    Men då är jag ju heller inte "anonym":-)

    Balans var ordet...

    Varm kram och du..vi hörs när vi hörs! Inga krav. Inga måsten.
    Bara vara ♥

    SvaraRadera
  3. Ler när jag läser dina rader. Skrev ett inlägg igår om Klara färger och njuter av att läsa Ingen tillåts heller längre ta mina ord - stämman är klar när jag talar. Precis så känns det.

    SvaraRadera
  4. Är glad när du skriver om den klara stämman och nystarter.
    Det är mycket långt från min horisont, men jag får och kan vara glad över att möjligheter finns. Någonstans. För någon. Och att någon nu är du.

    SvaraRadera
  5. Så skriver du igen bitar ur mitt hjärta. Så vackert, hoppfullt men ändå skört.
    När bitar faller på plats är det lättare att se historiens påverkan. Hur jag mådde även om jag då inte tyckte det var så illa som det faktiskt var.
    Om du slutar kommer jag att sakna dig. Mycket! Men livet ska alltid gå i första hand. Alltid!
    Kramar

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.