torsdag, juni 07, 2012

Det finns inget fack för hela mig.
I ett liv av förunderligt vackra ögonblick,
försöker jag se, fånga in,
kanske viktigare än så hålla kvar,
känslan av att höra till.

Igår.
Lugn och självklar jobbsamvaro,
lantlig hemmaidyll med spontanbesök av underverk
och sist den underbara nästanhemliga spelningen på bästa klubben.

Det finns inget fack för mig.

Det finns inget fack,
bara min riktning.
Minriktningminriktningminriktning.

2 kommentarer:

  1. Att gå sin egen väg. Alla dessa fack ger klaustrofobi.
    Fast ibland ville man passa in. Varför?

    SvaraRadera
  2. Dina ord är så raka rena & klara.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.