onsdag, juli 11, 2012

Fortfarande finns drömmen om gemensam tillit.
Fast någonting jag tänkte blev lite fel.
Vi klär inte av oss nakna inför främlingar,
jag tar ALDRIG av mig och poserar,
tanken är befängd och lika vansinnig är,
inser jag plötsligt, min önskan att vi skulle
visa fram våra sköra själar så snart.
Vi som en gång trodde att vi visste allt.

Fick jag göra något ogjort så skulle jag ändå inte
ha förblivit tyst. Men mina steg skulle möjligtvis
ha varit mindre och helt utan hast,
du skulle ha fått
vänta på mina ord,
du skulle ha fått
be mig om min röst,
du skulle ha fått
gråta ensam.
Åtminstone en stund.

Vi människor leker lekar med varandra.

3 kommentarer:

  1. vacker bild :-)

    kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Nu drog jag efter andan igen - just det sade jag förut i dag 'om jag fick göra något ogjort skulle jag ändå...' - att du kan veta...

    SvaraRadera
  3. Du skriver så bra. I bland önskar jag att jag inte funnits där nära henne. Torkat tårar. Tröstat.

    Jag fick ju inget tillbaks.
    Tror jag.

    Kram!

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.