söndag, juli 15, 2012

Har någon en gång försökt ta det som är du, 
då begär du därefter automatiskt om att 
få hålla i spakarna resten av resan. 
Ingen ska någonsin få fördärva igen. 
Kör du sedan i diket, ja vem litar du då på?
Inte på förövaren, inte heller på dig själv. 
Eller på hjälten som sov och inte hörde dina rop.

Det hjälper mig att skriva. 
Så vet du.

1 kommentar:

  1. Jag vet. Är oändligt glad för att du skriver. Att jag får ta del.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.