torsdag, augusti 30, 2012

Jag borde börja skriva till dig igen, jodåsåatt.
Men du vet hur det är, man tar ett litet steg ut ur
cirkeln och plötsligt ser man inte var det möjligen skulle
gå att tränga sig in igen, kan inte tänka hur.
Så, här står jag och ser dig dansa.
Ser dig och dig och dig.
Orden vill sig inte riktigt, inte melodin heller
för den delen.
Jag bara nynnar tyst.
En stilla väntan.

5 kommentarer:

  1. Aj igen.Man tar ett litet steg ur cirkeln. Man gör det. Och ohjälpligt hör man inte till.
    Och samtidigt ger tanken på att du ändå nynnar, också mig ett litet hopp. Det omöjliga kan vara möjligt.
    En annan gång.

    SvaraRadera
  2. Orden vill sig tycker jag. Melodin också. Jag väntar.

    SvaraRadera
  3. Vet inte vad jag ska säga. Men jag säger tack.

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.